Nyförvärv!

Paolo Mascagni (1755-1815)
Anatomiae Universae Icones
Pisa, apud Nicolaum Capurro, 1823 [-1832]

Den italienske anatomen Paolo Mascagnis viktigaste arbete var hans verk över lymfkärlssystemet, Vasorum lymphaticorum corporis humani, 1787, där han engagerat den skicklige Cino Santi från Bologna att teckna och gravera de 41 halvmeterhöga planscherna. Det är en klassiker och den finaste atlasen någonsin över lymfkärlen. Över 50 procent av de idag kända lymfkärlen upptäcktes av Mascagni. Det var detta epokgörande verk som öppnade vägen för hans fortsatta studier inom anatomi och fysiologi.

År 1800 accepterade den då 45-årige Mascagni professorstjänsten i Pisa, men redan ett år senare var man ivrig att locka honom över till Florens och erbjöd sig att fördubbla hans lön. Med detta generösa bud, kunde Mascagni nu fortsätta att förverkliga sitt anatomiska jätteverk, där människans kropp och dess organ skulle visas i naturlig storlek, ett grandiost projekt, som kom att utföras med hjälp av den skicklige tecknaren och gravören Antonio Serantoni. Detta kolossala företag drog på sig enorma kostnader och tvingade Mascagni att dra in lönerna och inteckna familjens egendom. Han uppsköt länge publiceringen i hopp om att tekniken att trycka bilder i färg skulle utvecklas, så att man inte behövde kolorera för hand. Men Mascagni fick aldrig se sin atlas i tryck. Han dog 1815, men hans familj såg till att konstnären Antonio Serantoni kunde fullfölja sitt arbete med att kombinera färgtrycket med handkolorering – det som skulle ge planscherna ett så spektakulärt resultat. Det första av nio häften utkom 1822. Ett komplett exemplar med kolorerade planscher åsattes det astronomiska priset av 2 250 guldfrancs – ett enormt belopp på denna tid (min kollega, från vilken vi köpte detta exemplar räknade ut att det motsvarar 750 gram guld eller nära 20 000 dollar). Nu råkar HB ha prospektet från 1822, ett oskuret exemplar i sitt tryckta originalomslag, Grande Anatomia del Corpo Umano. Rappresentata in XLIV. tavole. Prospetto – en raritet kanske sällsyntare än den stora atlasen. I Prospektet framgår att ytterst få exemplar tryckta i färg och ”finished by hand” skulle tryckas. Exemplar med okolorerade planscher kostade 1 125 francs.

Bokens format är dubbel elefantfolio (985 x 714 mm). Detta exemplar förvarat i en träkasett klädd med svart papper, har de bruna häftesomslagen med tryckt etikett bevarade. Det vackert graverade titelbladet följs av en dedikation tillägnad Leopold II, som också var storhertig av Toscana. De 44 färgplanscherna har alla varsin nyckelplansch med konturteckning i linjegravyr, samtliga med tunt skyddspapper. De mäktiga planscherna är legendariska och utgör monument i anatomins, men även i färgtryckets historia. Detaljrikedomen, noggrannheten, klarheten i utförandet och koloreringen av vener och artärer i mättad röd respektive blå täckfärg, och nerver och lymfkärl i vitt, är nästan så man tappar andan. Mascagnis atlas brukar i anatomin jämföras med den lika stora J. J. Audubons The Birds of America inom ornitologin.
 
Anatomiae Universae Icones kan nog betraktas som det dyraste anatomiska bildverk som någonsin producerats och upplagan var ytterst begränsad. Under min tid känner jag till endast ett privat exemplar, medicinboksamlaren Irwin Pincus exemplar, som han troligen köpte från Jeremy Norman 1978 och som efter Pincus död såldes hos Christie’s 2004. Ett annat exemplar fick jag nöjet bläddra igenom vid ett besök på Universitetsbiblioteket i Pavia, antagligen ett av de få exemplar som finns bevarade på bibliotek.

Jag hade aldrig drömt om att ett komplett exemplar av denna extremt sällsynta anatomiska atlas skulle dyka upp – och än mindre att jag skulle få Sven Hagströmer och Vänföreningens styrelsemedlemmar intresserade – men nu finns ett exemplar i Sverige, då den t.o.m. saknas i Bibliotheca Walleriana vid Uppsala Universitetsbibliotek. Jag är väl förtrogen med Wallers böcker och har lagt märke till att han saknade flera av de till formatet jättestora planschverken, som han kanske ratade då de inte fick plats i hans trånga bibliotek i Lidköping.

Inför utställningen Kroppen, Konst och Vetenskap på Nationalmuseum 2005 anskaffade jag till HB två lösa planscher, med fram och baksidan av mannens torso, vilka inramade visades på både Nationalmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde. De pryder nu väggen ovanför dörren in till Hagströmerbiblioteket. En av dessa, som visade baksidan förstorades upp i jätteformat till en vepa, som fick täcka Nationalmuseums fasad under utställningen (den finns omhändertagen på HB) – och den bilden användes för marknadsföringen av utställningen i tidningsannonser, affischer och prospekt. Utställningen Läke Konst på Prins Eugens Waldemarsudde 2010 uppmärksammades även på TV i Vetenskapens Värld.

För att avbilda hela kroppen i naturlig storlek fick den delas upp på tre planscher, som kunde monteras ihop. Jag hade i min Catalogue Twenty-Two, 1986, tjugotvå av de 44 färgplanscherna, vilka inköptes av min kollega Björn Löwendahl i Stockholm, vars hustru handlade med planscher och ofta tipsade inredningsarkitekter, bl.a. de som skulle dekorera en då nyöppnad restaurang vid Stureplan. När man invigde restaurangen gick jag och Irene dit för att titta på deras omtalade väggdekorationer med både japanska träsnitt och tändsticksetiketter. Vi satte oss ned och tog en öl, och Irene gick därefter in på damrummet och såg lite underfundig ut när hon kom tillbaka. Ovanför handfaten på damtoaletten satt fyra originalplanscher av Mascagni, visande de nedre extremiteterna, benen och fötterna. Av de sällsynta Mascagniplanscher man inte kan finna på världens största medicinska bibliotek kunde åtminstone fyra beses på restaurangens damtoalett. - Jag smet för en tid sedan in på damernas och fann toaletten helt ombyggd och Mascagni var borta. Jag vet inte var de finns idag. En annan plansch, Tabula III, Viscera.  lär under 2014 ha varit den mest nedladdade av de 100,000 bilder som Wellcome Library lagt ut på nätet.

 Antonio Serantoni, som tecknat, graverat och handkolorerat de spektakulära jätteplanscherna, hade insett att det omåttliga priset och det otympliga formatet gjorde denna atlas praktiskt taget omöjlig att använda och sälja. Han lade då ned tre år på att framställa en atlas i normal folio-storlek med 75 planscher i färgtryck med extra handkolorering och med lika många svart-vita nyckelplanscher i linjegravyr. Här visas hela kroppen på planscherna. Ett fint exemplar av denna mindre Anatomia universale (storlek 470 x 320 mm), ingick i Edel Collection of Art and Anatomy, som gick på auktion hos Christie’s i New York, 2004, och nu finns att se på Hagströmerbiblioteket. 

Ove Hagelin, 26 januari 2018